Avacyn restored Limited är ett hett omdiskuterat ämne på många Magicforum och åsikterna är starka. Den allmänna konsensusen verkar vara att det är ett av de sämsta limitedformaten någonsin. Argumenten är att det saknas removal, att mirakel är bara tur och ingen skill, och att packen har så få playables att ens lekar ofta tvingas innehålla 4-5 fillerkort.

Vad tycker jag då? Följande:

1)Jag suger på Avacyn restored, jag tror jag har drämt iväg runt 150 tickets online, vilket har ändat min längsta infintestreak någonsin. (150 drafter och 20 sealed deck kom jag upp i)

2) Formatet kunde gjorts bättre.

3) Det finns mängder av saker att lära sig av formatet och det kan göra dig en bättre spelare i framtida format.

Det är det sista jag vill trycka på här,  varför vara negativ när man kan tänka positivt istället. Följande saker har jag lärt mig i AVC som man nog blivit väl bortskämd med i senare format.

I) Gubbar är bra i limited. Runt 2009-2010 var Goyf kung i legacy. Alla lekar spelade honom, t.o.m landstilllekarna. Han var helt enkelt bäst då.  Talesättet: det bästa svaret på en goyf är en egen goyf är något som verkligen stämmer bra in på Avacyn restored limited.

Då removal är så svårhittat är det inte längre en barnlek att hantera en enkel gris som Nettle Swine. Bästa svaret på en nettle swine är en egen nettle swine (Eller en Soulcage fiend, eller kessig malcontents, u get the drill) Jag vill sällan ha mindre än 18 gubbar i min lek, och övriga platser i leken krävs det väldigt bra argument för att de ska platsa om de inte är gubbar.

Ett typexempel är Amass the Components. På ytan ett hur göttigt kort som helst, Sift var ju sjukt bra i 10th-draft för de som kommer ihåg. Men varje gång motståndaren lägger den pumpar jag näven i glädje över att motståndaren inte utvecklade sitt bräde istället. Grejen är den att motståndaren inte kan dra in i billigt removal, så tidsförlusten blir ofta avgörande. Andra kort som fyller dessa kriterium är Triumph of ferocity, geist snatch, Vigilante Justice m.m

I en DII-draft nyligen spelade jag 19 gubbar som en konsekvens att jag drafat med Avr-mindsett och det belönade sig verkligen. Min motståndare hade massor av trick medan jag bara pumpade ut dudes, och han blev overwhelmad av alphastrikes. Jag använde mina sämre gubbar som kanonmat för att trycka in skada, vilket jag inte hade kunnat om han hade spelat fler dudes.

2) Det finns inte utrymme för hatedrafting eller raredrafting

Varje gång jag joinar en AVRdraft ser jag det som ett fältslag, alla försöker till sista blodroppen kämpa om att få ihop 22-24 Playables. Då det finns så många skräpkort har man helt enkelt inte råd att hatepicka något, eftersom ris

ken att inte få ihop tillräckligt med kort är överhängande.

Att hatedrafta är inte värt det, men jag har ändå ofta svårt att motstå. Följande kriterier måste vara uppfyllda för att en hatedrafting ska vara värt det.

1) Du måste möta spelaren som får den sena gåvan (Kom ihåg att det är 8 personer i draften)

2) Den spelaren måste dra kortet i någon av duellerna

3) Korten måste avgöra duellen genom att vara tillräckligt mkt bättre än kortet de annars skulle spelat.

4) Någon annan nedströms får inte hatepicka kortet innan oncolorspelaren får det. (med tanke på hur populärt hatepickning är, inte helt omöjligt)

Jag satt i En DII-draft häromdagen och fann mig själv vara i mindsettet från Avr och slutade med 30 Playables i mina fäger. Slöseri? Visst inte! inte nog med att jag fick den bästa möjliga leken, jag kunde också växla mina 20-23 kort mellan varje duell beroende på vad min motståndare spelade. Jag hade en abundance of riches, och adjustarde min maindeck till den mest optimala beroende på vilken matchup jag spelade.

3) Formatet leder till väldigt jämna matcher. Varje lek kan potentiellt gå 3-0

Jag tror aldrig jag har fått mer 2-1 eller 1-2 resultati något annat format än detta. Skulle uppskatta att runt 80% av alla matcher går till 3 dueller. Man kan argumentera för att det innebär att formatet är mer random, men man kan också argumentera för att varje match är en strid på liv och död, och att man väldigt sällan möter en hopplös matchup, en där man vet att man kommer gå 0-2. Det känns verkligen som ett format där nästan varje ihopdraftad lek har chans att vinna över alla andra lekar i poden.

4) Formatet belöner den som draftar vaksamt och interaktionsuppmärksamt.

det finns mängder av "ospelbara" kort som kan brädas in och vända en match, se till att plocka upp dem om packet är relativt tomt.

# Blev du helt uppägd av Homicidial seclusion? bräda in dreadwaters till komplement till 1 stern mentor och vinn på det sättet.

# Blev du uppägd av demonic taskmaster? Defang, Spectral prison är svar som sällan spelas.

# Blev du uppägd av en skräplek med Moonsilver spear, i princip 22 mediokra gubbar och en artifactbomb? Byt färg till grönt och dina 2 natural end. din lek blir sämre, men fortfarande bättre än hans eftersom hans bomb nu är besvarad (förhoppningsvis)

Sen är formatet väldigt kul ibland, kolla denna underbara lek jag fick ihop igår:

Denna pool är månadens omröstning, så rösta på den!

 

Peppe

25 juni 2012 13:48

Håller med i det mesta. Spelade en AVR 8-4 igår och blev tillsist monovit. Det känns som att det är sjukt viktigt att lyckas kurva ut, när man dessutom har bilder med kostnader som 1WWW eller 4BBBB så är det skönt att vara mono. Jag hade kanske bytt en Connosieur (eller hur fan det stavas) mot renegade deamon, men annars är vi överens. Dock gillar jag formatet, det påminner om Zendikar, disciplin och plocka 2drop belönas.

 

Simon

25 juni 2012 22:52

Jepp, mana är ytterligare en anledning till att jag plockar Borderland Ranger sjukt högt, känns ofta att om man saknar en färg dör man direkt, precis som i zendikar.

Renegade Demon är ganska göttig, kan se att man tar in den, vill dock inte cutta en connesiour, den har mkt göttiga synergier med leken. Tar nog hellre ut en searchligt geist isf.

Men visst, formatet har blivit roligare ju längre tiden har gått, i början hatade jag det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar